mat miljö rättvisa - Skattefinansierade kött- och fisksubventioner "Vi måste lära oss att betrakta kött som något
som växer på träd." Slaktbidrag, transportbidrag, stöd till nötkötts-, svin och äggproduktion, subventioner till mjölkförsäljning, stödköp av skummjölk, smörolja och nötkött och ekonomiska bidrag för ”marknadsföring av kvalitetskött”. Listan kan göras lång på EUs ekonomiska bidrag till köttindustrin. EU-bidragen är dels stöd som faller under den gemensamma jordbrukspolitikens budget, dels stöd till fiskeriindustrin samt en del riktade åtgärder som faller utanför EUs jordbruksbudget. Dessutom betalar EU ut stora summor regionalstöd som ofta gagnar jordbruk och animalienäring. Regionalstödet redovisas dock inte i denna rapport. Man ska också komma ihåg att EU även subventionerar en mängd vegetabiliska produkter. Det kan handla om allt från olivolja, tobak och frukt till stöd för foder för djuruppfödning. Dessa bidrag granskas inte heller här. EUs animaliebidrag Ett annat sätt för EU att minska livsmedelslagren är att ge särskilda bidrag till livsmedelstillverkare som använder t ex smörolja eller skummjölk i sina produkter. Förra året12 betalade t ex svenska Jordbruksverket ut 38 miljoner kronor i bidrag till producenter som använde smörolja i bl a bakverk. Bidragen tillföll främst glassindustrin där företag som Hemglass, Semper och Carlshamn hörde till mottagarna. 4 miljoner betalades ut i bidrag till skummjölk och 108 miljoner kronor avsattes till exportbidrag för mjölkprodukter under samma period. Skummjölksbidragen ges till fodertillverkare som använder skummjölk i djuruppfödningen. Företaget Semper tog emot den största delen av bidragen, medan Skånemejerier fick en mindre del. Dessutom användes 97 EU-miljoner till att köpa upp skummjölk för offentlig lagring. Totalt lagras idag 9000 ton skummjölk i tio olika lagerlokaler i Sverige. Jordbruksverket är ansvarigt, men själva lagringen utförs av företaget Svenska Lagerhus AB. Totalt fick den svenska mjölk- och mejeriindustrin cirka 251 miljoner kronor i EU-bidrag förra året, bidragen till skolmjölken oräknade (Statens jordbruksverk Fioga- och interventionsenheten, samtal mars/april 2000). Förutom EUs direkta stöd till animaliska produkter finns även posten ”Sidoutgifter (B1-3)” I EUs jordbruksbudget. Där ingår cirka 3,8 miljarder kronor i stöd till olika animaliska produkter. Dessa bidrag handlar om ytterligare stöd till mjölk, smör och ägg; 1,5 miljarder till mjölken och 550 respektive 33 miljoner i smör- och äggstöd. I sidoutgifterna ingår också livsmedelsstöd till ”de som har det sämst ställt inom gemenskapen”, t ex cirka 700 miljoner kronor i subventioner till skolmjölk, 17 miljoner i smörbidrag till dem som har socialhjälp eller livsmedelshjälp13 i form av mjölkprodukter. Som sidoutgifter räknas också fiskeprogram i EUs ”ytterområden” och olika former av bidrag för att bekämpa djursjukdomar inom uppfödningen. Utanför jordbrukspolitiken finns EUs stora fiskefond med stöd till den europeiska fiskeindustrin. Varje år betalas cirka 9 miljarder kronor ut i subventioner till fisket (mer om det längre fram). Vid sidan av dessa bidrag betalar EU också ut rena marknadsföringsbidrag till animaliska produkter. Sedan 1993 bedriver EU en marknadsföringskampanj för att höja konsumtionen av nöt- och kalvkött. Privata företag, som olika köttproducenter, betalar 40 procent av kostnaderna och EU står för de resterande 60 procenten. Totalt har 623 miljoner kronor betalats ut sedan 1993 för att öka konsumtionen av nöt- och kalvkött. För året 1999/00 är 77 miljoner kronor budgeterade, varav 60 miljoner kommer från EU. EUs jordbrukskommissionär Franz Fischler motiverade marknadsföringsprogrammet så här: ”Om vi vill sälja vår kvalitetsbiff och vårt kalvkött måste vi övertyga konsumenterna. Det är därför vi har föreslagit ett obligatoriskt märkningssystem, det är därför vi investerar i marknadsföringskampanjer och PR-åtgärder” (EU-kommissionen, pressmeddelande 26/1-00) Bidragen går bl a till reklamkampanjer i radio och tv, tidningsannonsering och mässdeltagande. De största bidragsmottagarna är köttproducentssammanslutningarna franska Interbev och Meat and Livestock Commission från Storbritannien som tagit emot 114 miljoner respektive 91 miljoner kronor sedan 1993. I en jämförelse är de svenska bidragen blygsamma. För verksamhetsåret 1995-96 fick ICA handlarna AB en dryg miljon kronor och Scan fick fem miljoner kronor året därpå för att marknadsföra nötkött. "Om vi vill sälja
vår kvalitetsbiff och vårt kalvkött måste vi övertyga konsumenterna. Det
är därför vi investerar i marknadsföringskampanjer och PR-åtgärder."
Galna ko-sjukan har varit en kostsam affär för EUs skattebetalare. Sedan det första larmet har totalt 3,5 miljoner nötkreatur slaktats, 180 000 djur har rapporterats smittade och 43 människor har avlidit i Creutzfeldt-Jacob, som sjukdomen heter när den drabbar människor (Aftonbladet 29/2-00 och Dagens Nyheter 28/7-99). Det är svårt att beräkna hur mycket Galna ko-sjukan och andra köttrelaterade epidemier har kostat de europeiska skattebetalarna i form av subventioner till nödslakt, stöd till drabbade bönder och avgränsade marknadsföringskampanjer för att kompensera temporära försäljningsnedgångar. Mellan 1996 och 1998 betalade EU ut 4,2 miljarder euro, 35 miljarder kronor, till bl a utslaktning av nötkreatur, interventionsköp av kött, kompensatoriska åtgärder och lagerhållning. Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Irland har varit de största mottagarna av EU-stöden, där det värst drabbade landet Storbritannien har tagit emot 13,5 miljarder och de andra länderna mellan sex och tre miljarder kronor (EU-kommissionen, Kreuzhuber 5/4-00).15 Dessutom har Galna kosjukan lett till stora satsningar på forskning kring sjukdomen och dess spridningsmöjligheter till människor. Fram till årskiftet 1998/99 hade det engelska Jordbruksverket lagt ut cirka 115 miljoner pund eller 1,5 miljarder kronor på forskning om Galna ko-sjukan. Ytterligare 200 miljoner kronor kommer att satsas av det engelska jordbruksverket detta år (MAFF, Bowman 14/7-99). Sedan i år satsar EU också 60 miljoner kronor på bidrag till ursprungsmärkning av köttprodukter. Alla länder utom Storbritannien kommer att få del av pengarna. För Sveriges del handlar det om ett bidrag på 1,3 miljoner kronor som kommer att ges till Svensk Köttinformation. Svensk Köttinformation kommer att använda dessa pengar för att marknadsföra kvalitetskött där man bl a kommer att förklara hur köttet ska kunna spåras till ursprungskällan (Statens jordbruksverk Interventionsenheten, samtal april 2000, Dagens Nyheter 13/3-00). "Brittiskt nötkött är helt säkert, i
ordets rätta bemärkelse." Subventioner till mejeriindustrin är en annan utgiftspost i EUs stöd till animalieindustrin. Förutom stödet till skolmjölk har EU-kommissionen beslutat att satsa ännu lite till för att höja konsumtionen av mjölk bland ungdomar. Förra året betalade kommissionen 70 miljoner kronor för att skapa en ”trendig och modern mjölkimage” bland ungdomar och barn. I kampanjen - som pågår fortfarande (läs: april, 2000) - ingår sponsring av sportevenemang, tv-reklam, tidningsannonser och informationspaket till skolorna. Svenska Mjölkfrämjandet har fått drygt 1,6 miljoner kronor för att koordinera den svenska delen av kampanjen (Statens jordbruksverk Interventionsenheten, samtal april 2000 och Dagens Nyheter 29/11-99). Ett av de absurdare exemplen på EUs bidragspolitik är stöden till export av levande djur till tredje land. Det är säkert många som fortfarande kommer ihåg den tyske filmaren Manfred Karremanns skakande reportage om djurtransporterna i EU. När filmen visades på svensk tv kunde man se misshandlade och plågade djur som hade transporterats genom hela Europa i flera dygn utan vare sig vatten eller vila (Norra Magasinet SVT2 7/4-97). Det viktigaste för de ansvariga företagen var att djuren skulle komma fram levande, annars utgick inget exportstöd. I vilket skick djuren anlände var i övrigt oväsentligt. Det är också helt uppenbart att utan EU-bidragen hade denna vedervärdiga handel knappast existerat. Som ett exempel kan exporten till Turkiet tas. 1994, året innan EU började att betala ut bidragen, var antalet nötkreatur som transporterades från EU till Turkiet 7 500. Året därpå, när 2,5 miljarder kronor betalades i exportbidrag, ökade siffran av fraktade djur till 140 000. Sedan dess har bidragen fortsatt att vara höga. Enligt Compassion in World Farming varierar summan mellan 750 miljoner kronor och 2,5 miljarder (CIWF Live Exports - A Cruel and Archaic Trade that must be Ended, 2000). Trots utfästelser från EU-kommissionen och nationella makthavare har förhållandena för djuren i transporterna inte blivit bättre. Nya transportregler infördes förvisso 1995. Dessa kan emellertid knappast sägas ha förbättrat situationen för djuren. De nya bestämmelserna reglerar bl a transporttider, temperatur och vattentillförsel för djuren. Men direktivet genomsyras av undantag som gör det lätt för transportbolagen att fortsätta som tidigare. Om minimala skyddskrav uppfylls är det t ex tillåtet att transportera kor och får i 29 timmar med endast en rast och grisar i 24 timmar helt utan rast. Dessutom efterföljs direktivet dåligt. Kontroller av transporterna utförs sällan, och när de görs är de mycket bristfälliga (Förbundet djurens rätt, 2000. Fakta om: Djurtransporter). Till hösten kommer EU-kommissionen att göra vissa ändringar i det nuvarande transportdirektivet, men från djurskydds- och djurrättsrörelsen befarar man att ändringarna kommer att bli marginella. Faran finns alltså att köttbolagen och speditionsfirmorna kan fortsätta att plåga djur i långa transporter med EU-medborgarnas skattepengar.
Svensk Köttinformations kamp mot veganerna Precis som Svensk Fisk (se mer längre fram) har Köttinformation barn och ungdomar som en av sina främsta målgrupper. Klassuppsättningar med broschyrer, affischer, videofilmer och OH-material kan beställas kostnadsfritt eller till en låg kostnad från Köttinformation. ”Det bästa med kött” är en kokbok som delas ut gratis i hemkunskapsundervisningen i årskurs 9, ”Rätt mat för dig” heter en samling tecknade recept som vänder sig till elever i mellanstadiet och med broschyren ”Tips på järnrik mat” hoppas Köttinformation upplysa skoleleverna om att kött är mat som innehåller mycket järn. En av de mer kontroversiella informationsprodukterna var den ”miljöbroschyr” som togs fram 1996 avsedd för spridning bland ungdomar. I Broschyren förekom förlöjliganden av de som inte åt kött. Köttätare påstods bl a vara ”smartare” och ”snyggare” än vegetarianer. Textens syfte var att bevisa att kött var miljövänligt, nyttigt och att det inte påverkade den globala resursproduktionen. Efter en anmälan till Konsumentombudsmannen (KO) drogs broschyren in. Men året därpå gav man åter ut samma broschyr, men med en något förändrad text. Syftet med broschyren var att ”förhindra att fler ungdomar blir vegetarianer”, enligt Köttinformations årsberättelse 1996. Att kött är rikt på järn och att kött skulle vara nyttig mat är ett av Köttinformations viktigaste argument för att folk ska äta kött. Köttinformation har särskilt informationsmaterial för att bevisa köttets höga järnhalt. Britt-Marie Andersson vd på svensk Köttinformation mellan 1983 och 1999 säger att: ”Vi vet att vegetarianer ofta har järnbrist.” (Expressen 25/2-99) I broschyren Svenskt Kött påstår Andersson att ”en ökad köttkonsumtion medför utan tvekan ett friskare liv” (Köttinformation, Svenskt Kött, 1999) och i ett särtryck i Expressen i mars förra året påstår Köttinformation att ”kött ger längre mättnadskänsla än en rent vegetariskt måltid” (Svensk Köttinformation, särtryck Expressen 29/3-99). Det stämmer att kött är järnrik mat. Men är det verkligen så att vegetarianer ofta lider brist på järn, och hur kan förresten Britt-Marie Andersson komma till slutsatsen att en ökad köttkonsumtion leder till ett friskare liv? Med hjälp av C-vitamin ökar järnupptaget kraftigt. Studier på veganer visar att de får i sig två till tre gånger mer av C-vitaminet än det rekommenderade dagsintaget (Pettersson 1999: 32). I forskaren Colin Campbells omfattande jämförelse mellan kinesiska och amerikanska matvanor hade kineserna, som hämtade den största delen järn från växtriket betydligt mycket högre järnintag än köttätande nordamerikaner (Pettersson 1999: 32). I Vegansk näringslära på vetenskaplig grund konstateras att: ”Veganer/vegetarianers, som äter varierad kost baserad på hel föda har ett högt järnintag och risk för järnbrist är inte större än för blandkostare.” (Pettersson 1999: 32) Järn, med eller utan kött? Köttinformation borde kanske uttala sig mindre kategoriskt i frågor som näringslära. I sin verksamhetsberättelse för 1996 utger man sig för att sprida information med ”neutralitet” och ”trovärdighet”. Det är viktigt att köttinformation lever upp till detta, särskilt när man vänder sig till barn och ungdomar. "Kött gör dig smartare. Och snyggare... vem
vill gå omkring i plastskor?" I Köttinformations material är dock inte grönsaker totalt frånvarande. Tvärtom, grönsaker och frukt finns ofta med i föreslagna recept och måltider (säg den som kan laga mat med bara kött). Men Köttinformations poäng är att det alltid finns kött med, i alla sammanhang. 1992 lanserade Köttinformation den s k tallriksmodellen som en grafisk illustration till vad vi ska äta. Tallriken består av tre delar; energi, vitaminer och proteiner. För den sistnämnda brukar nämnas att kroppen kan tillgodose sitt behov av proteiner genom kött eller vegetabiliska produkter. Det här kan låta helt i sin ordning. Köttinformation representerar sina intressen, sedan får väl vegetarianerna och miljövännerna företräda sina. Men problemet handlar om resurser. Någon jämbördig ”konkurrens” finns inte idag. Man kan invända att Köttinformation finansieras av näringen själv. Men är det verkligen så? De årliga mellan fem och sju miljoner som de svenska bönderna betalar in till Köttinformation är ju pengar som bönderna fått från EU i form av djurbidrag. Det innebär att det är vi skattebetalare som indirekt är med och finansierar köttpropagandan. Dessutom får Svensk Köttinformation direkta EU-bidrag för avgränsade projekt. Den andra delen av problemet är förstås formen för informationsspridningen. Skolor och ungdomar är en av Svensk Köttinformations främsta målgrupper. Idag har de svenska skolorna mindre resurser att lägga på kursmaterial. När då Köttinformation erbjuder material gratis eller mycket billigt är det förstås frestande för lärare och skolledning att använda sig av det. Även om skolornas uppgift är att lära elever att tänka kritiskt går det inte att komma ifrån att material som sprids från skolorna uppfattas som värderingsfritt. Köttinformations propaganda kan därför fungera som ett mycket subtilt sätt att ”förhindra att ungdomar blir vegetarianer”. I det här läget finns egentligen bara två saker att göra: antingen ser skolorna till att ha likvärdig information från båda parter och uppmanar eleverna till att själva ta ställning, eller så får skolorna helt enkelt låta bli att ta in inlagor från bara det ena intresset. Skattepengar leder till rovdrift på fiskar och marin
miljö 115 miljoner av bidragspengarna har gått till de svenska fiskarna för att de ska kunna modernisera och köpa nya fiskefartyg. Förfarandet har fått skarp kritik av Världsnaturfonden för att det leder till utarmning av fiskebeståndet i Sverige, trots att det internationella havsforskningsrådet, ICES, rekommenderat kraftiga minskningar av de svenska fiskekvoterna. ”Vi ifrågasätter att Sverige stödjer nybyggnationen av stora, mer effektiva fiskefartyg samtidigt som forskningen visar att fångsterna måste minska kraftigt. Att båtbygget dessutom delvis finansieras med skattepengar gör inte saken bättre”, säger Lennart Nyman, naturvårdsdirektör hos Världsnaturfonden (WWF Pressmeddelande 3/9-99). Som en konsekvens av de stora bidragen har det s k industrifisket ökat kraftigt i EU. Det innebär en intensiv upptagning av fisk som mals ned till fiskmjöl och blir foder till bl a höns, grisar, minkar och fiskodlingar. Idag står industrifisket för mer än 300 000 ton av de 400 000 ton som fiskas varje år längs de svenska kusterna. Det storskaliga fisket är mycket slösaktigt. Ungefär en tredjedel av all uppfiskad fisk kastas tillbaka till havet utan chans att överleva. Enbart i Nordsjön handlar det om cirka 500 000 ton fisk som kasseras på detta sätt (Environment News Service, 6/3-00 och Miljöaktuellt 1/2-96). Till den svenska beredningsindustrin (t ex konservering och tillredning av fisk) har 110 miljoner kronor betalats ut i bidrag. Av de drygt 100 företag och privatpersoner som delade på dessa subventioner var det norskägda Abba Seafood AB, med 700 anställda, som fått mest pengar: 15,7 miljoner kronor. Ytterligare 722 000 kronor har tillfallit Abba genom bidrag till dotterbolaget Abba skaldjur AB. Syftet är enligt Fiskeriverket att företagen ska anpassa och modernisera sina lokaler till EUs nya hygienkrav. Några andra stora bidragsmottagare var Astrids Fiskexport AB, Svenska Nestlé AB, Foodia AB, Västkustfilé AB, Festab AB och Aqua Trans AB. Förutom att fisket har svårt att bära sina kostnader rent ekonomiskt, leder dagens fiske till stora miljöproblem och att miljontals andra djur drabbas. Det är inte heller bara fiskar som drabbas av fisket. Problemet med ”bifångster”, d v s att andra djur än fiskar fastnar i näten, är känt för varje fiskare. Enbart i Östersjön fastnar och drunknar tusentals fåglar i fiskarnas nät varje år. I hela världen handlar det om mellan 40 och 50 miljoner döda sjöfåglar, delfiner, sköldpaddor och andra djur som en oönskad konsekvens av fisket (Miljöaktuellt 1/2-96). Östersjöns bestånd av tumlare (en liten tandval) hotas också av fisknäten. Om inte antalet tumlare som snärjs och drunknar i fisknät kraftigt bringas ned, riskerar det tynande beståndet i Östersjön att utplånas. Tumlaren är hotad även på svenska västkusten. Det storskaliga fisket leder också till förstörelse av havsbottnar och korallrev. Värst är trålningen med jättelika bottenskrapande nät som river upp stora delar av havsbotten. Enligt Les Watling and Elliott A. Norse, vid University of Maine, kan trålningen jämföras med skogsindustrins kalhuggning av skogar, men trålningen är mycket mer omfattande. Världens trålare går över en bottenyta som är 150 gånger större än den som kalhuggs varje år, och ungefär hälften av jordens rev och havsbottnar påverkas varje år av trålningen (Conservation Biology 6/98). Enligt undersökningar på bottnar i Stilla Havet har de områden som regelbundet trålades varit utjämnade och hyst färre arter än andra bottenytor. I Sverige förekommer bottentrålning från Bottenviken fram till Västkusten (Svenska Dagbladet 1/2-99). Vid s k bomtrålning, som förvisso är förbjuden i Sverige, hängs tunga kättingar på de stora trålarnäten. Kättingarna skrapar upp sandbotten och skrämmer upp flundra och annan plattfisk i näten. 85 procent av världens korallrev är redan skadade. Reven spelar en enormt viktig roll för de tusentals marina arter som huserar där. En tredjedel av alla fiskarter är t ex direkt beroende av korallreven för sin överlevnad (Seager 1995: 68 och 121). Enligt den brittiska naturtidskriften Oryx är fiskeindustrin ett större hot mot den marina biodiversiteten än vad oljeindustrin är (Oryx 3/99: 198). Fiskodling leder till miljöproblem Exkrementer från fisken och utsläpp av kväve och fosfor leder till övergödning, något som bl a märks i kraftig alg- och planktontillväxt. Förutom läckaget av näringsämnen leder också vattenbruket till spridning av fisksjukdomar och antibiotika samt utgör ett hot mot de naturliga fiskbestånden i form av nya genetiska egenskaper från förrymd odlad fisk. I EU-rapporten Nutritients in European ecosystems varnas det för att en stor utbredning av fiskfarmer kan leda till ammoniakutsläpp med potentiellt giftiga effekter (European Environment Agency 2000: 31). I Sverige är vattenbruket miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken, där det finns regler för etablering och myndighetskontroll för vattenbruk. I Norge, världens största exportör av odlad fisk, leder fiskodlingarna till 13 500 ton kväve- och 2700 ton fosforutsläpp varje år längs landets västkust. Enligt en rapport från Naturvårdsverket motsvarar utsläppen näringsinnehållet i orenat avloppsvatten från drygt två miljoner människor (Naturvårdsverket Nordens miljö 1993: 175). I Finland leder vattenbruket till utsläpp av 1700 ton kväve och 250 ton fosfor varje år. I Finland är fiskodlingens utsläpp sommartid den största källan till näringstillförsel i havet, med undantag för det atmosfäriska nedfallet (Naturvårdsverket Nordens miljö 1993: 174). I Sverige är vattenbruket ännu inte lika utbrett som i våra grannländer och utsläppen är därför mycket mindre. 1998 fanns det ungefär 200 fiskodlingsföretag i Sverige, varav ungefär hälften är hobbyodlingar i liten skala, som tillsammans stod för produktionen av ungefär 10 000 ton fisk (drygt 6000 för direktkonsumtion och resten för utsättning). Enligt statistik från 1995 medför varje ton upptagen fisk utsläpp av 55 kilo kväve och drygt 6 kilo fosfor. Det skulle leda till ett totalt utsläpp av ungefär 550 ton kväve och 60 ton fosfor. Enligt Anders Alanarä, vid Institutionen för vattenbruk vid Lantbruksuniversitetet i Umeå, är det svårt att påvisa några större miljöproblem av fiskodlingar i sötvatten, där hälften av vattenbruket bedrivs. I Östersjön, där problemet med eutrofiering (övergödning) är mycket större och där den andra hälften av fiskodlingen sker, är vattenbruket mer ifrågasatt. ”Idag är det i princip omöjligt att få tillstånd från myndigheterna till fiskodling i Östersjön. Odlingarna kommer i konflikt med rådande miljömål om att minska utsläppen av närsalter. Det är en svår balans att finna mellan att vårda och nyttja havet”, säger Anders Alanarä. Christian Blücher, miljösakkunnig i vattenbruksfrågor hos Naturvårdsverket, menar att fiskodlingarna kan vålla problem i lokala sammanhang. ”Det är inte okänt att odlingarna har vissa negativa effekter på miljön p g a närsaltsutsläpp. Men i en jämförelse står jordbruket för mycket större utsläpp. Men det är svårt att få tag på exakta siffror. Talar du med näringens egna företrädare påstår de säkert att odlingarna inte leder till några miljöproblem alls”, säger Christian Blücher. "Talar du med näringens egna företrädare påstår
de säkert att odlingarna inte leder till några miljöproblem alls." Trots att svenskarna redan ligger i EU-toppen för fiskkonsumtion och att andelen odlad fisk har mer än trefaldigats sedan början av 1980-talet (Fiskeriverket Fakta om svenskt fiske och fiskekonsumtion 1999),18 anser regeringen att en ytterligare ökning är på sin plats: ”Antalet odlingar, produktionsvolymen och antalet fiskarter som odlas skall öka… Däremot borde dagens producerade volym på 6000 ton kunna flerdubblas,” sa Margareta Winberg vid Vattenbrukarnas Riksförbunds årsstämma den 8 februari i år (Svenskt Vattenbruk 2/00). Även fritidsfisket medför vissa miljökonsekvenser, t ex spridning av tungmetallen bly. Sportfiskare i Sverige köper varje år 200 ton blysänken. Det medför att där sportfisket är mycket utbrett kan förekomsten av blysänken vara mycket stor. Det händer också att änder sväljer sänkena i tron att de är gruskorn (grus fungerar som kvarnstenar i magen) och de kan dö av blyförgiftning. Enbart på Dalälvens botten lär det finnas mellan fyra och sex ton blysänken (Åkerman 1991: 52). Hela fiskeindustrin är på fler än ett sätt en bransch i gungning. Trots att miljontals djur dödas varje år, korallrev raseras och andra stora miljöingrepp görs, hålls näringen igång med skattebetalarnas pengar. Det finns starka påtryckningar från den mäktiga fiskeindustrin: ”Varvsindustrin och fiskenäringen är starka och politikerna orkar inte stå emot”, säger Armin Lindquist, rådgivare på Fiskeriverket, tidigare biträdande chef för FAOs fiskavdelning till tidningen Miljöaktuellt (Miljöaktuellt 1/2-96). Det förhållandet ser likadant ut i resten av världen. Varje år pumpas cirka 55 miljarder bidragskronor in i ekonomiska bidrag till världens fiskeindustri. Enligt FAO har världens samlade fiskfångster ett årligt värde av cirka 70 miljarder US-dollar, medan kostnaderna ligger kring 90-95 miljarder dollar. ”Fisket måste regleras. Det kan inte få finnas något fritt fiske. Naturen är inte sådan att man kan ta hur mycket som helst, var som helst, hur som helst och när som helst”, säger Armin Lindquist till tv-programmet e-fekt (efekt SVT 1/11-99). Ett första steg i den regleringen skulle kunna vara att låta fisket få bära sina egna kostnader. Svensk Fisk - skattefinansierad fiskpropaganda Barn och ungdomar hör till de prioriterade målgrupperna för Svensk Fisk. Därför kan klassuppsättningar med fiskinformation för barn beställas kostnadsfritt från Svensk Fisk. I foldern ”Barnens bästa fiskrecept” kan barn vinna en semestervecka i Bohuslän. I foldern visas också ”barnvänliga recept” av ”barnens egen TV-kock, Klasse Kock (skådespelaren Klasse Möllberg). För de riktigt små barnen har Svensk Fisk tagit fram ”Hela havet stormar”, ett stansark med tecknade fiskar och fisknät som barnen själva kan trycka ut. Målgruppen uppges vara ”de allra yngsta blivande konsumenterna… på dagis och förskolor”. Svensk Fisk anser inte heller att det finns något problem med att det är skattebetalarnas pengar som används till att sprida fiskpropaganda. ”Nej, jag tycker inte att det är fel. Dagens system är det som finns och vi har utnyttjat det för en god sak. Har man regler som säger att man kan söka EU-bidrag då är det fullt legalt att göra det”, kommenterar Fiskeriverkets informationssekreterare Lasse Swahn (Djurens Rätt 2/2000). Från och med den 1 juli 2000 ska Svensk Fisk vara avvecklat. Om det blir några liknande propagandaåtgärder kan Lasse Swahn inte svara på. Han hänvisar till att branschen själv får stå för marknadsföringen i fortsättningen. Fiskföretagen har ännu inget konkret förslag, men planerar att fortsätta marknadsföringsåtgärderna. "Genom att ta fram nya recept, satsa på utbildning
och information ska vi fördubbla konsumtionen av fisk och skaldjur i Sverige."
1. Inledning Jens Holm |