Nyheter - EU-kommissionen svarar om köttkonsumtionens klimatpåverkan
2008-01-15

Jens Holm har i egenskap av EU-parlamentariker (v) ställt en fråga till EU-kommissionen om hur kommissionen tänker lyfta frågan om kopplingen mellan köttkonsumtion och klimatförändringar.

Den 15 januari fick han svar från EU:s jordbrukskommissionär Mariann Fischer Boel. Fischer Boels svar framstår på flera sätt som ytterst traditionellt, på vissa sätt som överraskande.

Jordbrukskommissionären nekar inte till den stora klimatpåverkan från djurindustrin som bland annat påvisats av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO. Hon inleder trots det med att framhålla djurhållningens positiva miljöeffekter, "genom upprätthållandet av betesmarker och de europeiska landskapens mångfald". Detta är samma argument som ofta framförs från köttbranschen, trots att en marginell andel av de djur som hålls i lantbruket betar på markytor som spelar en ekosystemupprätthållande roll.

Hon hänvisar därefter till att metanutsläppen i EU:s 27 medlemsländer minskat med cirka 18 procent mellan 1995 och 2005, "vilket främst är resultatet av en avsevärd minskning av djurbesättningarna". Vad detta innebär är ju emellertid att en allt större andel av det kött som konsumeras inom EU importeras från länder utanför EU-området, vilket knappast har en positiv nettoeffekt när det gäller de klimatdrivande utsläpp som kan kopplas till djurindustrin. Fischer Boel säger själv längre fram i sitt svar att "den trend som konstaterats för ökad import (även till högsta tullbelopp) och minskad export av nötkött kommer att fortsätta vilket leder till en nettoimportbalans för hela EU på 482 000 ton 2008". Fischer Boel fäller dock den anmärkningsvärda kommentaren att denna minskning av besättningarna gjort att "jordbrukssektorn (...) därmed redan bidragit avsevärt till uppnåendet av åtagandena enligt Kyoto-protokollet".

I slutet av sitt svar hävdar Fischer Boel att "de försiktiga prognoserna över EU:s konsumtionstrender måste jämföras med de ökande efterfrågan av animalieprodukter (mjölk, kött och ägg) i hela världen, som kan komma att leda till ytterligare ändringar av markanvändningen och högre växthusgasutsläpp i tredjeländer (...)". Det är av allt att döma en riktig beskrivning, men knappast ett argument för att inte ta sig an de höga konsumtionsnivåerna för köttprodukter i EU-länderna, som ju per capita även fortsättningsvis tros komma att ligga långt över människors konsumtion i tredje världen. Fischer Boel för dock i detta sammanhang fram ett annat av djurindustrins traditionella argument, nämligen konkurrenskraften: "I detta sammanhang är det viktigt att inte underminera den europeiska djuruppfödningsektorns konkurrenskraft, som utsätts för allt större världskonkurrens." Marknaden är alltså viktigare än vår gemensamma livsmiljö.

Fischer Boel avslutar sitt svar med den kryptiska passagen: "Även om kommissionen inte är intresserad av en styrning av vad människor bör äta, kommer den progressiva utvecklingen av marknadsbaserade mekanismer som tar hänsyn till de faktiska kostnaderna för växthusgasutsläpp, oberoende av källorna till dessa utsläpp, att inom kort även inbegripa jordbruksmetoder och livsmedelskonsumtionsmönster." En öppning för skatt på kött eller djurfoder så att priserna närmar sig kostnaden för nedsmutsningen, alltså? Men detta går ju inte att göra utan att därmed indirekt styra vad människor ska äta.

Det är hög tid för EU-kommissionen att inse att det faktiskt är nivån på vår köttkonsumtion som är den viktigaste faktorn bakom djurindustrins miljöfarlighet.

Toivo Jokkala

Tillbaka