.

Rika bör äta mindre kött

Med världens konsumtion av livsmedel är det som med all annan resursförbrukning: den är ojämlikt fördelad. Varje nordamerikan äter t ex 900 kilo spannmål per år, medan indierna endast får 200. Orsaken till nordamerikanernas höga vegetabiliekonsumtion är inte att de äter så mycket vegetabilier, utan att den största delen går till foder för att föda upp djur. För att få fram ett kilo nöt- eller fläskkött har mellan fem och tio kilo vegetabilier förbrukats. Ju mer kött som konsumeras i ett land, desto större mängd spannmål måste således användas till foder. I världen går idag 38 procent av spannmålen till djurfoder. I Sverige är andelen två tredjedelar.

Den ständigt ökande köttkonsumtionen i världen är ett problem som borde beröra fler än djurrättsaktivister. Därför var det glädjande att läsa den parlamentariska utredningens rapport ”Utrota svälten”, som togs fram inför FNs miljötoppmöte i Johannesburg. Den konstaterade bland annat: ”Med ökad efterfrågan på animalier ökar i sin tur efterfrågan på fodergrödor, vilket skapar en konkurrens med de fattigas efterfrågan på spannmål.” (SOU: 2002:75, s 84) Men vad jag vet var det inte en enda av de svenska delegaterna vid johannesburgsmötet som drev kravet om en minskad köttkonsumtion för de rika länderna. Istället fortsätter man att subventionera stora delar av köttproduktionen. I våras antog USA en ny jordbruksbudget som innehöll kraftigt ökade produktionsstöd till jordbruket och köttproducenterna. I Sverige pågår just nu en EU-finansierad (läs: våra skattepengar) kampanj för att öka konsumtionen av nötkött.

En omställning av spannmålsproduktionen från foder till ökad andel för direktkonsumtion borde vara en enklare åtgärd för att få mer föda tillgänglig än att ta nya odlingsarealer i anspråk eller att satsa på en genmodifiering som vi idag inte vet följderna av. I tidskriften Ecological Economics föreslog Världsbanksrådgivaren Robert Goodland för några år sedan en ”Food conversion efficiency tax”. En skatt där spannmål som används för foder blir dyrare, medan vegetabilier för direktkonsumtion blir billigare. Detta i kombination med minskade jordbrukssubventioner skulle friställa mer föda åt de som idag hungrar och få oss välgödda att betala mer för det kött vi redan äter för mycket av.

Jens Holm

Artikel publicerad i Svenska Dagbladet, "Brännpunkt" 20/10-02"

holmjens@hotmail.com 2002