.

Hur drabbar de rika ländernas köttkonsumtion den fattiga världen? Vad händer när de fattiga länderna börjar kopiera den rika världens slösaktiga matvanor? Dessa och många andra högst angelägna överlevnadsfrågor diskuterar ”The Meat Business - Devouring a Hungry Planet”, en antologi med bidrag från ett 20-tal skribenter.

Ett av de intressantare bidragen är brasilianaren José Lutzenberger och Melissa Halloways skildring av hur Brasiliens livsmedelsproduktion blir allt mer storskalig orienterad mot export istället för produktion för inhemska behov. Jättelika ingrepp - bl a regnskogsskövling - har gjorts med ekonomiska bidrag från Världsbanken i delstaten Rondônia och just nu förstörs det jättelika svannområdet ”Cerradon” i centrala Brasilien av enorma sojabönodlingar. Mycket av denna soja går på export till Europa till djuruppfödning. Förra året importerade t ex svenska djuruppfödare 300 000 ton brasiliansk soja.

Dessvärre är denna agri-industriella kontrarevolution inget unikt för Brasilien. Den kända fysikern och miljöaktivisten Vandana Shiva berättar om ett Indien som tar efter den västerländska livsstilen och äter allt mer kött. I ett land som nyligen har passerat en miljardgränsen låter inte konsekvenserna vänta på sig. Men det är inte bara den inhemska konsumtionen som har ökat. Sedan 1975 har exporten av indiskt kött ökat 20 (!)-falt. Bakom detta finns medvetna politiska beslut. Sedan 1991 ges stora statliga bidrag för att främja storskalig slakt i syfte att sedan exportera köttet och sedan 1996 har över 30 000 slakterier etablerats i landet. Maneka Gandhi, socialminister i den indiska regeringen, menar i sitt inlägg att detta är en dålig affär för de flesta indier. Förutom att slaktbidragen slukar stora summor pengar orsakar den intensiva djuruppfödningen svårläkta sår i miljön i form av jorderosion och mycket svår vattenbrist i många områden, något som förstås drabbar fattiga människor på landsbygden.

Den gemensamma nämnaren för de allt högre kraven på länder i Syd att producera livsmedel för den rika världens behov kan sammanfattas i modeordet ”globalisering”. Detta är i sin tur tätt förknippat med världshandelsavtalet WTO och andra krav på utvecklingsländerna att öppna sina marknader och sluta att producera för inhemska behov. Globalisering har därför hittills visat sig vara en utveckling i de rika ländernas och storföretagens intressen. Men globalisering skulle lika gärna kunna uttrycka en process av en värld som knyts samman genom internet och bättre kommunikationer. En värld där de som tror att de redan sitter på all kunskap skulle kunna lära sig av andra kulturer. T ex skulle man kunna lära sig av andra kulturer hur djur ska respekteras som individer och hur hållbara jordbruk ska bedrivas. Tyvärr är förhållandet idag det omvända: USA och Västeuropa dikterar de rådande moraluppfattningarna. Och då blir utvecklingen i världen därefter.

The Meat Business innehåller också intressanta och kritiska bidrag om genteknik. Här måste jag erkänna att den f d rådgivaren i jordbruksfrågor hos amerikanska UD, Dennis Avery, känns som en rätt otippad medverkare i antologin. I synnerhet efter att ha läst hans inlägg om åtgärder för att komma tillrätta med världssvälten. Avery menar nämligen att vi står inför två möjliga lösningar: antingen blir hela jordens befolkning veganer eller så görs en jättelik satsning på bio- och gentekniken med syfte att öka produktionen av mat. Avery hävdar att det senare förefaller mest troligt och hänvisar till redan fungerande experiment med högavkastande tomat- och risplantor, hormon som ökar kornas mjölkproduktion och nya ämnen som förhindrar jorderosionen. Dennis Avery föreskriver därför - i opposition med en stor del av världens miljö-, djurrätts- och konsumentorganisationer - en ökad satsning på biotekniken och den intensiva djuruppfödningen! Hade det varit så att Monsanto och andra s k agri-businessföretag bedrev sin gentekniska forskning i den globala livsmedelsförsörjningens intresse skulle Dennis Averys ståndpunkt vara värd att ta på stort allvar. Men så länge det är vinstintresset som dominerar forskningen har djur, miljö och människor mer att förlora än att vinna på den biotekniska forskningen.

Att hela jordens befolkning skulle bli veganer förefaller ligga långt fram i tiden, så långt stämmer Averys analys. Men den grundläggande problemformuleringen stämmer; ju mindre kött som konsumeras, desto fler munnar kan mättas. Detta kombinerat med det bästa inom biotekniken och en ökad produktion för inhemska behov istället för export borde vara en rimlig och inte alltför främmande strategi för att föda en alltjämt växande världsbefolkning.

Jens Holm
00-05-29

The Meat Business - Devouring a Hungry Planet
Geoff Tansey & Joyce D´Silva
Earthscan Publications, 1999

holmjens@hotmail.com 2002