Miljö - Fiskodling skadar miljön

50 miljoner i bidrag och Winberg vill fördubbla verksamheten

”Regnbågslax” eller ”fjordlax” låter säkert frestande för många. Men i de flesta fall har denna fisk inte alls levt ett liv i det fria långt ut i havet. Så gott som all norsk lax som säljs i Sverige är framdriven i norska fiskodlingar, och utmärkande för svensk regnbågslax är just att den är odlad. Fiskodling är förenat med flera allvarliga miljöproblem. Exkrementer från fisken och utsläpp av kväve och fosfor leder till övergödning, något som bl a märks i kraftig alg- och planktontillväxt. Förutom läckaget av näringsämnen leder också vattenbruket till spridning av fisksjukdomar och antibiotika samt utgör ett hot mot de naturliga fiskbestånden i form av nya genetiska egenskaper från förrymd odlad fisk. I Sverige är vattenbruket miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken, där det finns regler för etablering och myndighetskontroll för vattenbruk.

Trots miljöfarorna och trots att andelen odlad fisk har mer än trefaldigats sedan början av 1980-talet, anser jordbruksminister Margareta Winberg att en ytterligare ökning är på sin plats: ”Antalet odlingar, produktionsvolymen och antalet fiskarter som odlas skall öka… Däremot borde dagens producerade volym på 6000 kunna flerdubblas,” sa Margareta Winberg vid Vattenbrukarnas Riksförbunds årsstämma den 8 februari i år.

I Norge, världens största exportör av odlad fisk, leder fiskodlingarna till 13 500 ton kväve- och 2700 ton fosforutsläpp varje år längs landets västkust. Enligt en rapport från Naturvårdsverket motsvarar utsläppen näringsinnehållet i orenat avloppsvatten från drygt två miljoner människor (Naturvårdsverket Nordens miljö 1993). I Finland leder vattenbruket till utsläpp av 1700 ton kväve och 250 ton fosfor varje år. I Finland är fiskodlingens utsläpp sommartid den största källan till näringstillförsel i havet, med undantag för det atmosfäriska nedfallet (Naturvårdsverket Nordens miljö 1993). I Sverige är vattenbruket ännu inte lika utbrett som i våra grannländer och utsläppen är därför mycket mindre. 1998 fanns det ungefär 200 fiskodlingsföretag i Sverige, varav ungefär hälften är hobbyodlingar i liten skala, som tillsammans stod för produktionen av ungefär 10 000 ton fisk (drygt 6000 för direktkonsumtion och resten för utsättning). Enligt statistik från 1995 medför varje ton upptagen fisk utsläpp av 55 kilo kväve och drygt 6 kilo fosfor. Det skulle leda till ett totalt utsläpp av ungefär 550 ton kväve och 60 ton fosfor. Enligt Anders Alanarä, vid Institutionen för vattenbruk vid Lantbruksuniversitetet i Umeå, är det svårt att påvisa några större miljöproblem av fiskodlingar i sötvatten, där hälften av vattenbruket bedrivs. I Östersjön, där problemet med eutrofiering (övergödning) är mycket större och där den andra hälften av fiskodlingen sker, är vattenbruket mer ifrågasatt. ”Idag är det i princip omöjligt att få tillstånd från myndigheterna till fiskodling i Östersjön. Odlingarna kommer i konflikt med rådande miljömål om att minska utsläppen av närsalter. Det är en svår balans att finna mellan att vårda och nyttja havet”, säger Anders Alanarä.

Christian Blücher, miljösakkunnig i vattenbruksfrågor hos Naturvårdsverket, menar att fiskodlingarna kan vålla problem i lokala sammanhang. ”Det är inte okänt att odlingarna har vissa negativa effekter på miljön p g a närsaltsutsläpp. Men i en jämförelse står jordbruket för mycket större utsläpp. Men det är svårt att få tag på exakta siffror. Talar du med näringens egna företrädare påstår de säkert att odlingarna inte leder till några miljöproblem alls”, säger Christian Blücher.

Björn Lindblad från Vattenbrukarnas riksförbund säger att det ställs höga krav på fiskodlingarna. Lindblad menar också att det är viktigt att ta väl hand om djuren: ”Hela odlingen i Sverige följer noggranna regler om djur skydd och skötsel. Odlarna har ett kontrollprogram och övervakas vad gäller fiskhälsa och djurskötsel. I näringen förs en intensiv debatt om etik och moral. Det är svårt att säga om fiskarna kan lida. Jag är övertygad om att odlarna tar väl hand om sina fiskar. Väl fungerande djuromsorg och ekonomi går hand i hand, t ex märks det direkt på köttkvalitén om en fisk varit stressad. Den går inte att sälja.”

Fiskodlingar är nog en verksamhet som kommit för att stanna. Signalerna från statsmakten är i alla fall glasklara. Winberg vill fördubbla produktionen och från det statliga Fiskeriverket kommer ungefär 50 miljoner kronor betalas ut i bidrag till fiskodlingarna för projekttiden 2000 - 2006.

Denna artikel har varit införd i Djurens Rätt!
www.djurensratt.se

Jens Holm
holmjens@hotmail.com

Tillbaka