Miljö - Betesdjur leder till stora miljöproblem

Kött från ”betande djur” brukar ofta anges som ett miljövänligt alternativ till andra köttslag. Betande djur håller ju landskapet öppet och bibehåller på så sätt den biologiska mångfalden. Både Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen har drivit kampanjer för minskning eller omläggning av köttkonsumtionen. Om man för en stund lägger djurrättsaspekten åt sidan och bara frågar sig om det verkligen är så bra för miljön med betande kossor och getter. Stefan Wirsenius teknologie doktor i miljövetenskap vid Chalmers i Göteborg anser att kraven på ökad nötköttskonsumtion vilar på lös grund.

- Det där med ett öppet landskap är något som har ofta betonats. Bara för att man har ett öppet landskap innebär det inte någon biologisk mångfald. I Sverige får ofta betesdjuren sin föda från insådd åker. Men åkermarken innehåller ju ingen biologisk mångfald, säger Stefan Wirsenius.

- Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen tar till stor del in aspekten av det öppna landskapet när de talar om hållbar livsmedelsproduktion. Men så gått som alla miljöargument talar emot nötköttsproduktion. Läckagen av ammoniak, kväve och metan större med en ökad nötköttsproduktion eftersom nötkreaturen behöver mycket mer föda än t ex gris och höns. Det är ett högt pris man får betala för att få se djur beta några månader under sommarhalvåret.

- Hittills har det varit en oförtjänt positiv bild av nötköttsystemen. Jag hoppas att mitt arbete kan bidra till att nyansera diskussionen om nötkött.

Ett annat stort miljöproblem med nötkött är att betesdjuren leder till stora utsläpp av växthusgasen metan. Ett kilo metan har en 20 gånger större effekt på växthuseffekten än koldioxid. Enligt Miljöförbundet jordens vänner står idisslarna för mer än hälften av Sveriges totala metanutsläpp. Wirsenius menar att om Sverige ska leva upp till sina internationella åtaganden om att minska utsläppen av växthusgaser är detta ytterligare en omständighet som talar emot extensiv djuruppfödning med t ex kor och getter.

- Menar Sverige allvar med att minska på utsläppen måste även källorna till metangasutsläppen angripas. Rent tekniskt finns det inte så mycket man kan göra för att minska utsläppen från ett nötdjursmatsmältningssystem. Ett principiellt betydelsefullt sätt vore att dra ned på konsumtionen av nötkött.

I Wirsenius nyutkomna avhandling ”Human Use of Land and Organic Materials” konstateras att ungefär 70 procent av världens växtmassa används för att producera animaliska produkter och att effektiviteten för att framställa dessa är mycket låg. Jämförs t ex odling av rotfrukter och nötköttsproduktion kan grönsakerna vara över hundra gånger effektivare att framställa. Redan idag används ungefär två tredjedelar av den odlingsbara marken i Sverige för att producera föda till boskapsdjur. Wirsenius tror att den ökade efterfrågan på nötkött kommer att leda till att större landytor kommer att användas för att producera föda till djuren.

- På stora delar av dessa areal finns t ex tropisk regnskog som många inte vill att man ska exploatera. Skaffar man sig inte mer omfattande skyddsplaner för den tropiska regnskogen kommer de knappast att finnas kvar än i form av mindre reservat i framtiden. Här finns en tilltagande konfliktsituation.

Med en ständigt växande världsbefolkning och hot om livsmedelskriser, kan inte en satsning på vegetariska produkter vara ett alternativ?

- En vegetabilisk diet där man får i sig proteiner på ett genomtänkt sätt det skulle frigöra enorma mängder mark som skulle kunna användas till energiskog och skyddad natur. Om alla vore vegetarianer, skulle det innebära ett klart mindre behov av mark. Det har helt enkelt väldigt stor betydelse för miljön vad man väljer för diet, säger Wirsenius.

- Men jag tror inte att alla kommer att bli vegetarianer i framtiden. Troligen kommer vi fortsätta att konsumera stora mängder animaliska produkter. Ska konsumtionen av vegetarisk mat öka krävs det stora insatser för att främja det.

- Ett problem är att priserna på kött inte avspeglar sina kostnaderna. Stora subventioner till spannmålsproduktionen går gagnar djuruppfödningen. Det vore intressant att se vad som skulle hända om man skulle marknadsanpassa EUs jordbrukspolitik. Sannolikt skulle animaliska produkter bli dyrare.

Wirsenius reser i mitten av juni till Kuba för fortsatt forskning kring global livsmedelsförsörjning.

- En av anledningarna till att jag åker till Kuba är att det kan vara intressant att få ett utomeuropeiskt perspektiv på de här frågorna.

Denna artikel har varit införd i Djurens Rätt!
www.djurensratt.se

Jens Holm
holmjens@hotmail.com

Tillbaka